torsdag, 50

Blandade känslor om jobbet, ont i ryggen varje dag men benen har jag inte lika ont i längre efter att jag började att gå i mina gröna fula gummitofflor istället. Men jag har extremt ont där i svanket där jag hade diskbråcket för några år sedan. När jag skulle resa mig från toastolen så knäppte det till. Blev lite rädd o tänkte direkt ryggskott. Man har så dålig arbetsställning på jobbet. Jag får städa, sätta upp blommor, rensa bland blommor vilket jag anser är ganska tråkigt. Min huvuduppgift är att stå i kassen vilket är roligt. Chefen o lillchefen är väl sådär. Chefen säger alltid det negativa aldrig det positiva och dessutom är han extremt seg. Fortfarande inte fått ngt schema o anställningsbevis vilket han skulle ha fixat till första dagen, dålig stil.

Imorgon är det sista arbetsdagen och sen är det två lediga dagar., försöker tänka att det bara är tio veckor och en dag kvar sen är det slut, men det känns så himla länge. Fick tack o lov jobba en vecka mindre för han tyckte att jag skulle behöva vara ledig den veckan som jag har omtentan, tack o lov. Så sista arbetsdagen är den 16e augusti som är flera mil bort. :(

Känns som man kommer hem, äter, tittar lite på tv och sover. Jag hinner inte göra så mycket annat. :S Visst kan vara skönt att slippa tänka på mitt förhållande så mycket, men lite mer tid hemma hade inte varit fel. När ska man hinna träffa kompisarna, städa o sådant. *hmm* tur att jag inte har några planer för helgen. :)

Nu vet jag att läraryrket är mer min stil faktiskt, ser verkligen framemot att få bli färdig lärare o förskolelärare. Bara tre terminer kvar. Hoppas tiden går lika snabbt som dessa fyra terminerna. Jag ser framemot mitten av juli då jag får veta vilka kurser som jag får läsa till hösten, jag hoppas verkligen på tredimissionellt (eller hur det stavas) hantverk och no på distans.

Det är alla mina tankar, snabb sammanfattning: låt dessa 10 veckor o 1 dag gå SNABBT.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0